Sonja Åkesson har varit död i 29 år. Vara vit mans slav innehåller därför knappast några nyheter eller tidigare outgivna verk. Däremot har den ett brett spektrum av vitt skilda dikter som sträcker sig från prosalyrik, inköpslistor och uppradning av tidningsurklipp till renodlade dialoger och dikten Neeijjj som är ett enda långt klagotjut. Vara vit mans slav visar inte bara upp olika typer lyriska grepp från olika tidpunkter ur Åkessons diktsamlingar, den tecknar också en bild av hennes bredd som författare. Jenny Tunedal som gjort urvalet skriver i förordet att hon ”försökt ge en bild av en sorgsen, rolig, briljant poet som hela tiden fortsätter att vidga och vidga diktens rum”. Och genom sitt urval har hon verkligen lyckats visa detta. Vara vit mans slav är framförallt ett personporträtt av poeten Åkesson, en kärleksförklaring till henne och hennes slagkraftiga lyrik.
Åkessons absoluta styrka ligger i orden, eller i hennes noggranna val av dessa. Språket är ofta en smula avskalat och det har en vardagsprägel som aldrig blir krångligt, översållat av metaforer eller svårförståeligt. Hon placeras i kategorin nyenkelhet (eller av elaka tungor: diskbänksrealism) vilket jag anser vara missvisande, då innehåll och tematik inte på något sätt är enkelt. Hon behandlar både feministiska frågor, utsatthet och fattigdom – teman som sällan återfinns under den enkla diskbänken.
Ofta väcker Åkesson frågor som ifrågasätter läsarens bild av lyrik i grunden; ”Är detta lyrik?” och hon balanserar ofta någonstans i gränslandet mellan ja och nej. Trots det blir aldrig förnyelsehetsen självändamål som i modernistisk litteratur. Med sin bitska, nästan inbilska ironi, skapar hon istället en slagkraftig kombination av allvar, humor och jävlaranamma. Här finns ingen självömkande uppgivenhet eller trötthet, istället är det handlingskraftigt och uppmanande.
Titel: Vara vit mans slav
Författare: Sonja Åkesson
Förlag: Nordstedts
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2006
Antal sidor: 251
ISBN: 9113015001